Tillbaka Utedasset Ibland beckar man ihop. Allt stannar av och man får inte ut det. Man börjar må dåligt och ser till slut inte klart för all oreda inombords. Då är det skönt med ett utedass! Man stiger upp en tidig morron, vid fem-snåret, lätt bakfull och en aning stinn av all mat och dryck från kvällen, natten och, för den skull, morgontimmarna innan. Gräset är en aning vått av dagg, fåglarna sjunger för fullt, solen ligger på mot trappen och det är varmt och skönt och tyst och stilla, fåglarna till trots. Man går barfota genom gräset och det kittlas en smula mellan tårna. Sen svär man tyst mot knotten som biter direkt, hänsynslöst och gärna. Dörren till utedasset öppnas och man går in, lyfter på locket och sätter sig ner och letar rätt på den där speciella tidningen, den där Fantomen från 1976 som man läst 283 gånger och kan utantill. Precis just den tar man och sätter sig tillrätta. Dörren står på vid gavel och man känner dofterna från sommaren utanför, lyssnar till fåglarna, tittar på utsikten och bara njuter. Fantomen ligger ännu oöppnad i mitt knä och jag bara finns i tillvaron, blir en del av naturen. Solen glittrar i sjön bredvid och en lätt morronbris blåser förbi. En humla letar sig in till mig men vänder snabbt ut igen. Jag öppnar min Fantomen och börjar för 284:e gången min resa genom djungeln tillsammans med Fantomen, Hero och Devil. Diana är inte med denna gång men det går bra ändå, Fantomen fixar problemet än en gång och skurkarna åker fast. Och jag blir tömd, rejält och ordentligt. Man gör sig klar och går ut i sommaren igen, stänger dörren och funderar om man ska lägga sig igen eller om man kanske skulle gå och fiska. Men sängen hägrar och en halvminut senare ligger man i sin säng, lite kall om fötterna men tillfreds med livet. Sen sover man gott i några timmar till. Mycket bättre än så kan inte semester vara!!! Marcus Auster   Tillbaka