Tillbaka

Maggot.

När Johan berättade att han skulle fara upp till Saxnäs för att vinterfiska, blev Olaus intresserad. Egentligen var han inte speciellt road av fiske, men nog tänkte han följa med. Olaus kunde sin Bernhard Nordh och ville gärna se hur där såg ut. Visserligen är Nordhs böcker romaner, men Olaus trodde nog att naturbeskrivningarna skulle vara riktiga. Eftersom han läst böckerna ett flertal gånger, hade han gjort sig en god bild av hur det såg ut på Marsfjället, kring Kultsjön, i Fatmomak och Saxnäs.

Eller rättare sagt, hur han tänkte sig att det såg ut.

Nu var det ett problem, han hade egentligen ingen bra fiskeutrustning, sanningen var den att något pimpelspö ägde han inte, och än mindre någon isborr. Men det skulle väl fixa sig på något sätt. Vid närmare eftertanke så behövde han ingen lyxutrustning, det var ju inte fisket som lockade mest. En dag när han sökte något helt annat, hittade han ett gammalt pimpelspö som var tillverkat av trä. Ett väldigt välgjort spö med ett fack för pirkar i skaftet. Det såg bra ut. Men lina och pirkar saknade han fortfarande. Dessutom hade han ingen som helst aning om hur pirkarna skulle se ut. Olaus ringde till svåger Johan som gav goda råd om vilken utrustning han behövde skaffa. Och så köper du en ask maggot, sa Johan.

Maggot? Olaus hade ingen aning om vad det var, så han frågade hustrun men hon visste ingenting om maggot. Tonårsbarnet tillfrågades:

- Nja, jag tror det är någon sorts mask som, enligt vad jag hört, blir till spyflugor om den förvaras för varmt.

- Spyflugor! Aldrig i livet jag köper margot och har i ryggsäcken bland all den goda mat jag tänkt ha med mig! Olaus var upprörd.

- Lugna dig, sa hustrun, för det första sa du det heter maggot och inte margot, för det andra ska du väl ha en egen väska för fiskegrejorna, där kan du han din "margot". Annars kan du väl ta vanlig metmask.

 

Metmask! Jodu, plocka du metmask i meterdjup snö och en meter tjäle! Olaus var fortfarande lite upprörd.

Johan skrattade då Olaus senare ringde och frågade om det verkligen kunde bli flugor av maggot. Jo, det är fluglarver. Men någon risk för att du får spyflugor i maten är det inte, vi ska ha den i en särskild väska.

Dagen för avresan närmade sig alltmer, Olaus började fundera över hur mycket och vad för sorts mat han skulle ha med sig. Han behövde mycket mat, för Olaus var ständigt hungrig. Med hänsyn till omgivningen kunde han kanske inte ta sin favoriträtt, bruna bönor och fläsk, med sig. Men stekt fläsk utan bönor skulle väl gå bra. Revbensspjäll och kycklingklubbor tänkte också Olaus ta med sig. Bröd, både mjukt och hårt, mjölk och några pilsner, ja och så kalvsylta förståss. Självklart skulle han ha pannkaka, några kokta potatisar och hårdkokta ägg med sig. Och naturligtvis kaffe.

En annan sak att fundera över var ju klädfrågan, men den löstes enkelt: det fanns inte råd att köpa några nya fina kläder, utan det var bara att pälsa på sig det gamla vanliga.

Huvudsaken var att kläderna var tillräckligt varma. Även de gamla nötta träskidorna fick duga, förresten var dom nog bra för ändamålet, långa och breda. Allt var nu klart, det var bara att vänta på dagen för avresan. Fast ändå; Maggot! Spyflugelarver! Fanns det verkligen ingenting annat att sätta på kroken? När Olaus en dag for in till stan, gick han in på det Stora Varuhuset. Han kände biträdet som skötte fiskeavdelningen, dom hade gjort lumpen samtidigt, och efter sedvanligt kallprat och lite "Minns du", kom Olaus fram med sin fråga:

Finns det något annat än maggot att sätta på pirken?

När biträdet frågade vad han hade mot maggot, svarade Olaus sanningsenligt att han inte ville ha spyflugor i sin ryggsäck. Biträdet dolde ett leende.

- Jo, vi har ju larver av plast, det blir garanterat inga flugor av dom. Och dom fungerar i stort sett lika bra.

Olaus glädje kände inga gränser; han var räddad! Nu kunde han lugnt åka med på fiskeresan.

Tillbaka