Tillbaka
Maggot.
När Johan berättade att han skulle fara upp
till Saxnäs för att vinterfiska, blev Olaus
intresserad. Egentligen var han inte speciellt road av
fiske, men nog tänkte han följa med. Olaus kunde
sin Bernhard Nordh och ville gärna se hur där
såg ut. Visserligen är Nordhs böcker
romaner, men Olaus trodde nog att naturbeskrivningarna
skulle vara riktiga. Eftersom han läst böckerna
ett flertal gånger, hade han gjort sig en god bild av
hur det såg ut på Marsfjället, kring
Kultsjön, i Fatmomak och Saxnäs.
Eller rättare sagt, hur han tänkte sig att det
såg ut.
Nu var det ett problem, han hade egentligen ingen bra
fiskeutrustning, sanningen var den att något
pimpelspö ägde han inte, och än mindre
någon isborr. Men det skulle väl fixa sig
på något sätt. Vid närmare eftertanke
så behövde han ingen lyxutrustning, det var ju
inte fisket som lockade mest. En dag när han sökte
något helt annat, hittade han ett gammalt
pimpelspö som var tillverkat av trä. Ett
väldigt välgjort spö med ett fack för
pirkar i skaftet. Det såg bra ut. Men lina och pirkar
saknade han fortfarande. Dessutom hade han ingen som helst
aning om hur pirkarna skulle se ut. Olaus ringde till
svåger Johan som gav goda råd om vilken
utrustning han behövde skaffa. Och så köper
du en ask maggot, sa Johan.
Maggot? Olaus hade ingen aning om vad det var, så
han frågade hustrun men hon visste ingenting om
maggot. Tonårsbarnet tillfrågades:
- Nja, jag tror det är någon sorts
mask som, enligt vad jag hört, blir till spyflugor
om den förvaras för varmt.
- Spyflugor! Aldrig i livet jag köper margot och
har i ryggsäcken bland all den goda mat jag
tänkt ha med mig! Olaus var upprörd.
- Lugna dig, sa hustrun, för det första sa
du det heter maggot och inte margot, för det andra
ska du väl ha en egen väska för
fiskegrejorna, där kan du han din "margot". Annars
kan du väl ta vanlig metmask.
Metmask! Jodu, plocka du metmask i meterdjup snö och
en meter tjäle! Olaus var fortfarande lite
upprörd.
Johan skrattade då Olaus senare ringde och
frågade om det verkligen kunde bli flugor av maggot.
Jo, det är fluglarver. Men någon risk för
att du får spyflugor i maten är det inte, vi ska
ha den i en särskild väska.
Dagen för avresan närmade sig alltmer, Olaus
började fundera över hur mycket och vad för
sorts mat han skulle ha med sig. Han behövde mycket
mat, för Olaus var ständigt hungrig. Med
hänsyn till omgivningen kunde han kanske inte ta sin
favoriträtt, bruna bönor och fläsk, med sig.
Men stekt fläsk utan bönor skulle väl
gå bra. Revbensspjäll och kycklingklubbor
tänkte också Olaus ta med sig. Bröd,
både mjukt och hårt, mjölk och några
pilsner, ja och så kalvsylta förståss.
Självklart skulle han ha pannkaka, några kokta
potatisar och hårdkokta ägg med sig. Och
naturligtvis kaffe.
En annan sak att fundera över var ju
klädfrågan, men den löstes enkelt: det fanns
inte råd att köpa några nya fina
kläder, utan det var bara att pälsa på sig
det gamla vanliga.
Huvudsaken var att kläderna var tillräckligt
varma. Även de gamla nötta träskidorna fick
duga, förresten var dom nog bra för
ändamålet, långa och breda. Allt var nu
klart, det var bara att vänta på dagen för
avresan. Fast ändå; Maggot! Spyflugelarver! Fanns
det verkligen ingenting annat att sätta på
kroken? När Olaus en dag for in till stan, gick han in
på det Stora Varuhuset. Han kände biträdet
som skötte fiskeavdelningen, dom hade gjort lumpen
samtidigt, och efter sedvanligt kallprat och lite "Minns
du", kom Olaus fram med sin fråga:
Finns det något annat än maggot att sätta
på pirken?
När biträdet frågade vad han hade mot
maggot, svarade Olaus sanningsenligt att han inte ville ha
spyflugor i sin ryggsäck. Biträdet dolde ett
leende.
- Jo, vi har ju larver av plast, det blir
garanterat inga flugor av dom. Och dom fungerar i stort
sett lika bra.
Olaus glädje kände inga gränser; han var
räddad! Nu kunde han lugnt åka med på
fiskeresan.
Tillbaka
|