Tillbaka
Lobacken.
"Borti andörjen!"
"Hee dee onna!"
"Borti håålen!"
"Sei opp ni backom!"
Ja, se ekane däri Lobackom da ve voor oong á
voor där å sjusse. He var väl eint nan stor
baack om man jämför ve sjussarbacka dem haa i
alperna. I tro no att n´ Ingemar Stenmark skull ha
vöre née lik fort om han ha sjusse ne oppa
pjäxom. Men ve, atmeinstone jiig, töikt att he
gick fort.
Den tiin var he eint fragan om n' veckus sportlov, utan
ve haad ain dag skurlov, ain dag potatlov, á ain dag
bärlov. Jul á paask haad vee á ledit.
Á se haad ve da ledit att faittisdan. He var en
tocken faittisdag i haad taink tala om.
I staig opp tidit, kledd me, aat semlen ve varm mjalk.
Jåda, mamma haad koke knekken á lagt dem ni en
pappersstrut som i trådd ni böxfecka. Nu vare
brano precis n' kilometer deill backen se i spänd
oppame skia á ränd iväg för att vara
där i goo tid. He var ganska möittje snjö men
he fanns é spår att fali etter se he gick
riktigt braa.
Da i komme fram deill backen haad he redan komme maang
borti kompisa, både pajkan á fleitjen. I ha
väl aller vöre nan Stenmark se i böörd
bara en bit opp i backen å bromse me ne. De nader
skratte at me á töikt att i vaar fisi, me i
tortes raint eint ta na höger opp . Skispåre,
eller andörja som ve saa, slute uta n' leigd a där
vare lauissnjön se vårenda gaang i komme dit ne
vart he twärstopp se i fåll framstup a
såbbe hennren ni snjön. Iblann se kullre i runt,
here he nu gjeck deill, se i vart som en snjögubb. A
höre knecken som våår ni pappersstrutn ni
fecken for seiut he jer fäll ganskaa ainkelt att
räkenut. Pappersstrutn blatne opp se knecken kleta
ihopse a fasne ni feckforen. Men he gjort eint nanteing, i
aat opp dem ändaa.
Mitta daom var he dags att ränn ham a eta för
daa hadd mamma matn klar. He var naturlitvis brunabönen
á fläske. Asse hambakabröe á
hamtjäne smöre. Deill he dråck wee mjalka.
He var förövrit de ende vee dråck atdeill
matn. Utom om sommarn i slattán då wee bruke fa
svagdreika. Men nu var he faittisdan se he vart mjalka.
Da i haad ette á wilt me é skov, sen
bareá ditti Lobacken igen.
Allihopen fortsätte att spektakeljöra me
för att i eint tortes starta översti baken, men i
knåra oppa som vanlit fast i to nan meter höger
opp vår gaang. He gick raint ganska brá, se i
vart morskare á morskare för vår sjuss. He
jer ju klart att i fåll da i komme nea leigda men nu
voor da knecken slut se he djort da ingenteing att he for
snjön ni fecken.
He hadd väl gått nan tiim da inträffene
nanting som var rolit. För da komme mamma att ain
á steintom, som bood alldeles attve backen, á
bar en stor korg we fika. He fanns chokla, mjalka, saftn
á även kaffi om nan weilld ha he. Men i bruke
eint dreik kaffi, se i to chokla. Asse höre möttji
semlom som helst. Nästan.
Asse naturlitvis knekken.
Ja, se fortsätte we sjussneinga. Nu haad i vorte se
kaxi att i to brano över halve backen. He gick onna uta
bara den töikt i. Men de nader, som to fra toppen, dem
komme swissen som á jehu.
Mitta backom, da farta var som störst, där
stack he opp en stain mitt i spåre. Stain var eint se
stor, han stack väl opp en fyr-fem centimeter. He
gälld att sjeli oppa sjia se att he komme aitt oppa
velkar sia om stain. Hundena gick bra mens he var just, men
nu börde skymm á da vart he swårare att
sei vårs stain var.
I haad, som sagt, vorte morskare se deill slut
bestäm i me för att ta ända fra toppen. Men
no var i brano skraj da i sto á titte ner över
backen. Deill slut gatt i ju hea me iväg, á he
for ga fortare á fortare. O, harre jösses
vå i töikt he bára fort!
Ja, du ha väl redan räkne ut höre he
gick?
He for ju ga för fort förme, se i såg me
eingen ann ra än att sättme. Se i dåna
á neöver backen oppa ennom. He sprute snjön
som da dem ploge böjasvägen we jeeppen. Vå i
eint komme ihåg var stain som var mitta spåren.
I komme ju faran neätt spåren ve en värre
fart á i sag stain försaint se i henne eint
jöra nanteing ennan i var fraam.
I sa tidigare att ve for ve e sji oppa velkar sia om
stain, men i sjusse ju oppa ennom á he gick ju eint
fara we n´sjeink opp velkar sia om stain.
O, harremin vå he to illt oppa vissa
ställa!
Nu var he sjusse fölut för faittisdan
jenna!
n' Yngve H
Tillbaka
|