Tillbaka

Lobacken.

"Borti andörjen!"

"Hee dee onna!"

"Borti håålen!"

"Sei opp ni backom!"

Ja, se ekane däri Lobackom da ve voor oong á voor där å sjusse. He var väl eint nan stor baack om man jämför ve sjussarbacka dem haa i alperna. I tro no att n´ Ingemar Stenmark skull ha vöre née lik fort om han ha sjusse ne oppa pjäxom. Men ve, atmeinstone jiig, töikt att he gick fort.

Den tiin var he eint fragan om n' veckus sportlov, utan ve haad ain dag skurlov, ain dag potatlov, á ain dag bärlov. Jul á paask haad vee á ledit. Á se haad ve da ledit att faittisdan. He var en tocken faittisdag i haad taink tala om.

I staig opp tidit, kledd me, aat semlen ve varm mjalk. Jåda, mamma haad koke knekken á lagt dem ni en pappersstrut som i trådd ni böxfecka. Nu vare brano precis n' kilometer deill backen se i spänd oppame skia á ränd iväg för att vara där i goo tid. He var ganska möittje snjö men he fanns é spår att fali etter se he gick riktigt braa.

Da i komme fram deill backen haad he redan komme maang borti kompisa, både pajkan á fleitjen. I ha väl aller vöre nan Stenmark se i böörd bara en bit opp i backen å bromse me ne. De nader skratte at me á töikt att i vaar fisi, me i tortes raint eint ta na höger opp . Skispåre, eller andörja som ve saa, slute uta n' leigd a där vare lauissnjön se vårenda gaang i komme dit ne vart he twärstopp se i fåll framstup a såbbe hennren ni snjön. Iblann se kullre i runt, here he nu gjeck deill, se i vart som en snjögubb. A höre knecken som våår ni pappersstrutn ni fecken for seiut he jer fäll ganskaa ainkelt att räkenut. Pappersstrutn blatne opp se knecken kleta ihopse a fasne ni feckforen. Men he gjort eint nanteing, i aat opp dem ändaa.

Mitta daom var he dags att ränn ham a eta för daa hadd mamma matn klar. He var naturlitvis brunabönen á fläske. Asse hambakabröe á hamtjäne smöre. Deill he dråck wee mjalka. He var förövrit de ende vee dråck atdeill matn. Utom om sommarn i slattán då wee bruke fa svagdreika. Men nu var he faittisdan se he vart mjalka.

Da i haad ette á wilt me é skov, sen bareá ditti Lobacken igen.

Allihopen fortsätte att spektakeljöra me för att i eint tortes starta översti baken, men i knåra oppa som vanlit fast i to nan meter höger opp vår gaang. He gick raint ganska brá, se i vart morskare á morskare för vår sjuss. He jer ju klart att i fåll da i komme nea leigda men nu voor da knecken slut se he djort da ingenteing att he for snjön ni fecken.

He hadd väl gått nan tiim da inträffene nanting som var rolit. För da komme mamma att ain á steintom, som bood alldeles attve backen, á bar en stor korg we fika. He fanns chokla, mjalka, saftn á även kaffi om nan weilld ha he. Men i bruke eint dreik kaffi, se i to chokla. Asse höre möttji semlom som helst. Nästan.

Asse naturlitvis knekken.

Ja, se fortsätte we sjussneinga. Nu haad i vorte se kaxi att i to brano över halve backen. He gick onna uta bara den töikt i. Men de nader, som to fra toppen, dem komme swissen som á jehu.

Mitta backom, da farta var som störst, där stack he opp en stain mitt i spåre. Stain var eint se stor, han stack väl opp en fyr-fem centimeter. He gälld att sjeli oppa sjia se att he komme aitt oppa velkar sia om stain. Hundena gick bra mens he var just, men nu börde skymm á da vart he swårare att sei vårs stain var.

I haad, som sagt, vorte morskare se deill slut bestäm i me för att ta ända fra toppen. Men no var i brano skraj da i sto á titte ner över backen. Deill slut gatt i ju hea me iväg, á he for ga fortare á fortare. O, harre jösses vå i töikt he bára fort!

Ja, du ha väl redan räkne ut höre he gick?

He for ju ga för fort förme, se i såg me eingen ann ra än att sättme. Se i dåna á neöver backen oppa ennom. He sprute snjön som da dem ploge böjasvägen we jeeppen. Vå i eint komme ihåg var stain som var mitta spåren. I komme ju faran neätt spåren ve en värre fart á i sag stain försaint se i henne eint jöra nanteing ennan i var fraam.

I sa tidigare att ve for ve e sji oppa velkar sia om stain, men i sjusse ju oppa ennom á he gick ju eint fara we n´sjeink opp velkar sia om stain.

O, harremin vå he to illt oppa vissa ställa!

Nu var he sjusse fölut för faittisdan jenna!

n' Yngve H

Tillbaka