Tillbaka Laken. Klockan fem, en dag i mitten på april, ringde väckarklockan hos Olaus. Det tog ett tag innan han kom underfund med varför han blev väckt så tidigt, men till slut kom han på det: i dag ska vi iväg. Vi, det var alltså Olaus, svågern Johan och en arbetskamrat till honom. Målet för resan var Saxnäs och Marssjön. Johan och hans kamrat var väldigt fiskeintresserade, men för Olaus del var det mer naturupplevelsen som lockade. Fisket var en anledning för honom att få se de trakter han läst så mycket om. Maten hade han och hustrun gjort i ordning kvällen före, och nu var även hon uppstigen så han fick hjälp med packningen. Olaus smusslade också ner en flaska whisky i ryggsäcken. Fast egentligen behövde han inte smyga med flaskan, men det hörde liksom till att gömma den. Alla, ,ja till och med barnen, visste att han skulle ha den med. Olaus var ingen storkonsument av rusdrycker, men en skvätt whisky då och då unnade han sig. Fiskedoningarna var också packade, pirkar, pimpelspö och plastmaggot. Nu var allt klart för avfärd. Få se nu, hur var det sagt? Jo, Johan skulle komma och hämta Olaus klockan halv sex, sen skulle de åka till Johans kompis, för att sticka vidare mot Saxnäs. Bilfärden upp till Saxnäs innebar inga sensationer. Visserligen var vägen inte den allra bästa på vissa sträckor, men man löste av varandra vid ratten och med lämpligt inlagda raster tog resan inte så lång tid. Det var kallt i stugan de hyrt, så de eldade ordentligt i täljstenskaminen som stod i ett hörn av rummet. Alla tre var ordentligt trötta, och efter att ha ätit smörgåsar och druckit ett par öl, så blev det rätt snart tyst, alla sov. Men inte Olaus, han hade alltid svårt att sova i någon annan säng än sin egen, och då speciellt i den brits han nu låg i. Den var smal, hård och för kort. Dessutom låg han i översängen och det var så lågt i tak att han inte kunde sätta sig upp Han måste i alla fall ha slumrat till, för han drömde att han höll på att kvävas. Med ett ryck satte han sig upp i sängen. Han hade naturligtvis glömt att det inte gick att sätta sig upp i slafen, så han dunkade huvudet med full kraft i taket. Han kravlade sig ner från sängen, småsvärande, alldeles genomsvettig, det dunkade i huvudet av smällen i taket och hela kroppen värkte, dels av stillasittandet i bilen hela dan, dels på grund av den obekväma sängen. Det var säkert minst 35 grader varmt under taket där han legat, kaminen var fortfarande brännhet, så han öppnade dörren för att få in lite frisk luft. Men det blev inte heller riktigt rätt, för då vaknade de andra. - Vad i glödheta Sahara håller du på med, skrek dom i mun på varandra. - SAHARA, kontrade Olaus, är inte rätta ordet, det är hett som i det brinnande Gehenna. Olaus förklarade vad som hänt och varför han var uppe, så efter diverse snack hit och dit, lugnade alla ner sig. Plötsligt började Johan skratta, han pekade bulan i Olaus panna, och efter att Olaus tittat sig i spegeln, skrattade alla tre för full hals. Visserligen skulle det dröja ett par timmar innan det blev ljust, men ingen ville lägga sig igen. Istället plockades maten fram, man jämförde och bytte ihop olika smörgåspålägg, Olaus delade med sig av äggen, och ett par öl per man slank också ner. Whiskyn sparades till kvällen. Så småningom började det ljusna, och de gjorde sig klara för det första fiskepasset. Det var bitande kallt, men himlen var klar så solen skulle säkert titta fram så småningom. Färden ställdes till Kultsjön, Olaus såg med spänning fram mot att få se den omskrivna sjön. Väl framme gjorde alla sig i ordning för att börja fiska. Johan och hans kompis satte med stor iver igång med att borra hål i isen och agna på. Olaus ingen isborr, så han fick vänta tills de andra var klara. När en borr var ledig nöjde han sig med att borra ett hål, inte flera som de andra gjort, han la ut renskinnet som han hyrt i Saxnäs, lade sig på mage och började pimpla. Under tiden hade både Johan och kompisen fått upp ett par rödingar. Små och på gränsen till det tillåtna Solen steg allt högre på himlen, det blev riktigt varmt och Olaus slumrade till men vaknade av att Johan, som befann sig ett hundratal meter längre bort, hojtade att nu är det matdags. Olaus drog upp pirken och döm om hans förvåning: en präktig röding satt fast på hans pirk. Den var faktiskt den största för dagen hittills Efter maten bestämdes att man skulle flytta sig ännu längre ut på sjön, mot en holme som fanns där. DÄR skulle dom stora finnas. Ja, så blev det att borra nya hål i isen, Olaus borrade sitt hål och lade sig till rätta på renskinnet. Jag har tidigare talat om Olaus' ringa intresse för fiske, han började åter minna upp det han läst om Kultsjön och även denna gång slumrade han till efter en stund. Jodå, han fick faktiskt en fisk då och då, men något aktivt fiskande var det ej frågan om. Nästa morgon bestämdes att man skulle åka till Marssjön. Vädret hade blivit lite sämre, men det var inte värre än att man åkte iväg. Nu blev Olaus verkligen intresserad. Marsliden och Marssjön var ju orsaken till att han var med på resan. Det blev att borra nya hål, och sätta igång med fisket. Men denna gång höll Olaus sig vaken. På avstånd kunde han se Marsfjället och han tyckte sig se nybyggarna arbeta på fjället sida. Om det verkligen var Marsliden han såg, spelade mindre roll. Tiden gick och efter ett par timmar var det dags för en matpaus. Sen tog fiskandet vid igen, Olaus sökte upp sitt gamla ishål. Han försjönk i tankar igen och uppmärksammade inte den man som kom skidande. Det var en fiskeuppsyningsman, som efter liter kringsnack frågade efter fiskekort. Naturligtvis hade alla giltiga kort, trodde de. Mannen började stamma fram en förklaring om att deras kort inte gällde på den del av sjön där de nu befann sig. Det fanns nämligen två fiskevårdsområden: Östra och Västra Marssjön. Nu hade de alltså fel kort. Johan förklarade varifrån de kom, och att ingen upplyst om det när de köpte fiskekorten. Efter lite diskussioner hit och dit så lovade mannen att inte anmäla dom om de skyndade sig att flytta till rätt sida. Och naturligtvis inte tala om var man fiskat. Ja, Ja, så blev det att borra nya hål igen! Men nu hade de kommit närmare Marsfjällen och Olaus' fantasi fick ny näring. Nu hade vädret blivit bättre så dåsigheten kom över honom igen. Han hörde de andra prata med varandra, men samtalet rörde sig mest om vad man skulle agna med. Olaus var nöjd med sin plastmaggot, och till slut somnade han. Plötsligt hörde han Johan ropa: - Nu pojkar har jag fått storrödingen på kroken! Den är så stor att jag är ej säker på att den går upp i hålet! Olaus och kompisen rusade till Johan, som befann sig en bit bort. Väl framme fick de se Johan kämpa med att få upp den stora fisken. Det var frågan om att vara försiktig så att den ej gick förlorad. Efter att ha huggit ut hålet, så fick Johan upp fisken. Den var stor. -EN LAKE, skrek Johan, tänk att åka 80 mil för att få upp en lakajävel!! Han tog fisken och slängde den så långt bort på isen han bara orkade. Och efter en stund kom ett par korpar och började kalasa på fisken. Så var den dan förstörd. Tillbaka