Tillbaka Snöstorm och hemresa. Morgonen efter vaknade Olaus av att stormen ven i knutarna och det tjöt i fönsterspringorna. Att fiska kunde det ej bli tal om, utan man fick försöka att hitta på något att fördriva tiden med. Det fanns en skvätt whisky kvar, men varken Olaus eller Johan ville ha av den. Båda anade att man skulle starta hemresan om vädret lättade lite. Så Johans kompis tog sig en slurk, och efter ett tag var flaskan tom. Dessbättre var det inte så mycket kvar, men han blev faktiskt lite pratsam. Ovädret pågick med oförändrad styrka så efter mat och fika, som den ständigt hungrige Olaus fixat, kom kortleken fram. Efter någon timmes spel var det dags för vila. De vaknade vid att solen sken in genom det lilla fönster som fanns på stugans ena gavel. Men det hade kommit mycket snö som var så hårt packad att man kunde gå på den. Att ge sig ut på nån fisketur var inte att tänka på. Olaus var naturligtvis hungrig igen, så de kokade en kanna te och sökte i sina respektive ryggsäckar efter något att lägga på mackorna. Det var faktiskt inte så mycket dom hade kvar, men de fördelade påläggen mellan varann. Med andra ord var det läge för att proviantera. Bensin måste också fyllas på före hemresan, men ännu var vägarna inte plogade så de fick vänta ytterligare någon timme innan de kunde åka in till samhället. När de stannade vid bensinstationen knuffade Olaus i Johan och sa: - Titta en pingvin! Aldrig tidigare hade väl någon sett en pingvin i Saxnäs! Nu var det naturligtvis inte pingvin Olaus menade, utan albino. Så hade Olaus känslan att ha gjort bort sig igen, han märkte naturligtvis att de andra hade svårt att hålla sig allvarsamma. Tankning och inköp var snart avklarade och vid återkomsten till stugan satte Olaus genast igång med att värma upp den palt de köpt. Efter maten kom en stillsam diskussion igång om när man skulle åka hem. Rätt snart kom de överrens om att det var för sent att åka den dagen. Johan gick för att hyra stugan ett dygn till men det gick inte, för den var redan uthyrd till ett nytt gäng. Alltså var det bara att packa och sticka iväg. Redan efter ett par timmars körning blev vädret sämre igen. Det började snöa, men stormen hade lagt sig, så man kunde fortsätta. De stannade på ett lämpligt ställe, sträckte på benen, rökte och tog en slurk ur termosen. Fram mot midnatt var alla tre ganska trötta så de stannade för att försöka sova en stund, men det blev snabbt kallt i bilen, så vilan blev ej lång. Milen rullade snabbt undan, för även nu avlöste de varandra med körningen. De passerade ett avverkningsområde där det stod en barack och några skogsmaskiner parkerade. Efter ett par hundra meter började Johan, som körde, att svära djupt och häftigt. De andra frågade med en mun vad som stod på, det tog några sekunder innan Johan hade samlat sig så pass att han kunde tala om för de andra att nu var de verkligen illa ute. - Bilfan kokar Alla tre rusade ut och tittade under huven och mycket riktigt: det sprutade kylarvätska ur en slang. Nu var goda råd dyra! Där stod de mitt i natten och mitt i ödemarken med en trasig kylarslang. - Lugn pojkar, ingen fara, sa Johans kompis, jag tar mig en promenad. Han tog ficklampan med sig och försvann. Efter en stund började Johan och Olaus undra vad han höll på med. - Jag anar det värsta, sa Olaus. Efter en halvtimme såg de ljuset från ficklampan komma svävande på vägen, och kompisen dök upp. Han bar en slangstump och en hink med vatten. - Jag gick tillbaka till hygget där maskinerna står, sa han, det var ej så lätt att hitta en slang som var lagom grov. Men nu har vi både slang och vatten. Han hade helt fräckt skurit av en slang på en traktor, men först sökt och hittat en hink som han höll under och tog vara på det kylarvatten som rann ut då han skar av slangen. - Precis vad jag trodde, mumlade Olaus. Det var med blandade känslor som Johan skruvade fast slangen och slog i vattnet, han var ju glad att det löst sig, men vad skulle traktorägaren säga då han fick se vad som hänt. Nåja, då skulle de vara många mil därifrån. Resten av resan gick utan några mer missöden även om motorn gick i varmaste laget, och på morronsidan var Olaus trött men belåten hemma igen. - Var har du fisken? frågade hustrun, då hon packat upp ryggsäcken utan att hitta någon. - Fisken ja, sa Olaus, de första jag fick åt jag upp, sen fick jag ingen som var stor nog att ta vara på. - Men jag fick dom på min plastmaggot! Yngve Hartvig.