Tillbaka Campingturen Han kollade snabbt alla fickor och väskor innan han gick ut genom dörren... jodå, allt var med!! Dåså! Nu bar det iväg!! Tre dagar på camping med polarna var en sedan länge planerad dröm och resa och nu skulle det alltså ske! Han blev upphämtad av polarna och de styrde kosan mot naturen! Mot friheten! Mot Livet!! Efter bara en halvtimmes färd ringde telefonen. Det var hustrun som ringde och med glad röst meddelade att det låg ett paket med 8 skinmackor kvar på köksbordet. Var det *fniss* nåt som han ville ha med, tro? Nåja, bensinmackarna har rätt bra med livsmedel nuförtiden så problemet blev inte större än ett litet stopp på vägen för en snabb proviantering. Resan fortsatte utan problem tills telefonen ringde igen. Det var Hustrun som lite förvånat undrade var kattmaten tagit vägen. Den hade ju stått i en kasse vid källartrappen men nu var där bara en kasse med öl. Var det månne också nåt som skulle med? Kanske? Efter en kort diskussion och letande efter ett telefonnummer till en spributik så var även detta problem löst. Denna gång dock till priset av en omväg på ca 10 mil, samt att polarna vägrade betala ölen. När telefonen så ringde en tredje gång hördes en del opublicerbara ord från polarna och bilen saktade in medan svetten började lacka i baksätet. Denna gång var hustrun inte lika road då hon stelt undrade varför han tagit hennes visa-kort med sig. En snabb titt i plånboken bekräftade hans glömska och han gick denna gång ut ur bilen för att bespara vännerna den värsta spärrelden. Efter att dyrt och heligt bedyrat att han nu inte glömt något mer och att alla hans misstag skulle återgäldas tusenfalt gick han tillbaka till bilen. Där möttes han av en nyckel till bagagen och en uppmaning att ensam gå igenom hela packningen för att på så sätt kunna fastslå att han inte glömt något mer. En halvtimme senare rullade dom vidare mot sitt mål. Tystnaden var total i bilen och den uppsluppna stämningen som bortblåst. Någon försökte sig på en sång men den blev snabbt tystad av de andra. Plötsligt tvärnitade bilen och stod stilla. Ljudet av en ringsignal gick som en gevärsknall genom bilen och två huvuden vändes sakta mot den ensamme i baksätet. Efter att ha lämnat sin båda vänner på plats med alla utrustning satte han sig bakom ratten och styrde de 28 milen hem igen för att till en något kylig hustru överlämna nycklarna till bilen. Då han nu var rejält uttröttad och klockan sent på natten sov han hemmavid, åt en snabb frukost innan han än en gång styrde kosan mot campingen och polarna. Att kopplingsvajern skulle gå av halvvägs var egentligen bara väntat, likaså att bärgningsbilen dröjde 8 timmar. Än en gång fick han tillbringa natten hemma innan han, efter en frukost värdig en pjäs av Lars Norén, satte sig i den egna bilen, körde de långa milen upp till campingen där polarna just packat ihop allt, lastade bilen full och körde hem. Det skulle dröja många år innan dom gjorde om trippen... Tillbaka