Byn Det snöade. I ett mörker som låg som ett täcke över byn föll snön stilla och lungt som om den nästan tvekade att landa. Ännu hade ingen hunnit skotta undan den, bara byns alla katter hade gjort sin egna små stigar kors och tvärs. På ett ställe syntes märken efter en kort strid, en blodfläck och en liten råttsvans var allt som fanns kvar. Tyst och stilla. Inte ett ljud hördes i byn. Tyst, mörkt och stilla. Men inte på ett övergivet sätt. Byn var inte tom, inte på långa vägar. I varje fönster lyste en lampa, det rök ur skorstenarna och katterna blev en efter en insläppta för utfodring. En häst frustade, nånstans långt borta skällde en hund. Snöfallet avtog och det klarnade upp. Månen tittade fram och lyste upp nejden med sitt kalla sken. En vädersatellit gjorde ett ljusspår över himlen och kikade nyfiket ner på jorden. Om den kunnat tänka, och vem säger att en satellit inte kan det, skulle den säkert undrat varför just denna by var så tyst och stilla en sån här vacker vinterkväll. Men i samma stund blev den lite förvånad. Plötsligt öppnades nästan alla dörrar i byn och människorna gick ut ur sina hus. De myllrade som myror, tyckte satelliten där den befann sig på många mils höjd, men de gick inte planlöst utan de hade alla ett mål. Mitt i byn gick de alla in i ett av de större husen och satelliten, som var väldigt nyfiken för att vara satellit, slog på sin värmekamera och häpnade. Detta hus var det i särklass varmaste huset i hela byn! Vad gjorde dom därinne egentligen, undrade den lilla satelliten, när den passerade horisonten och tappade kontakten med byn. På vägen runt jorden funderade den lilla satelliten mycket på vad som hänt i byn och på vad människorna gjorde i det varma huset. Den funderade så mycket att den bestämde sig för att kika på byn igen under sitt nästa varv. Den puffade lite i sina styrraketer och laddade in ett nytt program i sin huvuddator och gjorde sig beredd, ty detta var ju, som vi redan vet, en väldigt ovanlig, driftig och nyfiken satellit. Nu närmade sig byn igen och satelliten tittade med alla sina instrument ner på den lilla byn. Det var nästan natt nu, och sent, men det varma huset var fortfarande varmt, till och med en liten smula varmare. Satellitens känsliga linser zoomade in och kikade så noga den kunde. Nu öppnades dörren till det varma huset och alla människorna gick ut igen. Men det var en liten skillnad. De förut så stadiga och raska stegen var nu en smula vingliga och loja. De såg lite okoncentrerade ut i sina vandringar. Under stoj och skratt vinglade alla människorna hem till sina egna hus, lugnet lade sig över den lilla byn och allt blev än en gång tyst och stilla. Katterna gick ut på sina jaktturer, hästarna frustade och hunden skällde. Den lilla satelliten skickade ett meddelande till Centralen om att den nu tog en veckas semester och kanske de kunde skicka upp en bra film. Eller två. Tillbaka till Startsidan eller Trivialt