Tillbaka Bygget Ruben Larsson tittade på tomten, granskade den noga och tog sen sitt beslut. En vedbod. Han skulle bygga en ny vedbod. Slå ut väggen mellan den gamla vedboden och verkstaden och på så sätt utöka den samtidigt som han fick en mer ändamålsenlig vedbod. Sagt och gjort. Grundstenarna placerades ut och han började regla upp golvet. De stockar han använde var lite för långa för bygget men han kände inte riktigt för att kapa dom. Det vore synd på så rara ärter, tänkte Ruben och ryckte på axlarna. Vedboden fick väl bli lite längre än planerat då. Nya grundstenar lades ut och golvet tog sin form. Nu restes väggarna och under arbetes gång föll blicken på släpen som stod där, full med förra höstens löv. Kanske ett litet tak till den vore på sin plats när han nu ändå byggde. Sagt och gjort. Bakväggen förlängdes för att göra plats åt ett utskjutande tak, fast där stod ju en björk i vägen. Kaffe intogs sittandes på en sten invid björken och Ruben funderade. Nå, björkar fanns det gott om och ved behövdes alltid. Sågen togs fram och problemet var löst. Den förlängda väggen innebar ytterligare grundstenar och minsann låg där inte en sten av naturen som passade riktigt bra, fast en liten bit åt fel håll. Att lyfta, baxa och flytta var inte tal om så väggen fick bli en meter extra lång men också flyttad bakåt en meter. Det är bara bra med extra utrymme bakom släpen tänkte Ruben och fortsatte med resningen. Nu skulle taket på plats, men innan dess var Ruben tvungen att riva en del av det gamla uthuset för han insåg att han skulle måsta göra den nya vedboden en smula djupare för att på så sätt kompensera för släputbyggnaden och för att slippa ett extra "lövsamlarhörn" på baksidan. Sagt och gjort för den delen skulle ändå rivas. Men nu såg Ruben att om man gjorde hela vedboden två meter djupare skulle den gå att bygga ihop med det gamla uthuset och på så sätt få en enhetlig byggnad. Inga problem. En bit av det gamla uthuset revs ner, nya grundstenar lades ut, golvet förstorades och nya väggar restes. Hustrun hade vid ett morronkaffet antytt något om en sovstuga till barnen. Ingen dum idé, men var skulle den stå? Kanske lika bra att lägga den i den nya delen på en gång, när man ändå håller på. Fast då måste nog mer av den gamla rivas eller så fortsätta åt andra hållet mot tomtgränsen. Men å andra sidan, tänkte Ruben, om man förlänger bygget ända ut mot vägen så får man ett garage eller en carport där, vilket inte heller skulle vara så dumt. Fler stenar lades ut och nya stockar införskaffades, golv och väggar restes och nu tyckte Ruben det var dags att börja spika brädfodringen. Med hösten i antågande såg Ruben att den nya delen inte bara var större än den gamla utan också mycket snyggare. Kanske lika bra att byta ut brädfodringen på gamla delen också, tänkte han och skred till verket. Gamla brädor bröts loss och nya sattes upp, fast på en del ställen blev han tvungen byta ut vissa reglar och då passade han på att förlänga den gamla delen en bit, om inte annat så kunde Hustrun rynmma sina trädgårdsgrejer där. Den del som skulle bli garage hade nu blivit sovstuga (mer som ett sommarhus, tyckte Ruben) så en ny del projekterades för att rymma bilarna. Dock fanns inte riktigt den plats på tomten som behövdes, och vintern var i antågande, så projektet lades på is. Under vintern köpte Ruben upp en del av marken runt om sig, samt en liten äng på andra sidan vägen där garaget skulle ställas. Nya ritningar gjordes och Ruben började känna sig nöjd med sitt värv. På våren plockade Ruben upp hammaren och sågen igen och började bygga garaget på andra sidan vägen. Han drog om infarten för att lättare kunna köra in bilarna i garaget vilket gjorde att han sen med en enkel överbyggnad över infarten kopplade ihop garaget med uthuset. En fin loftgång att sitta och grilla på, tyckte Ruben och var nöjd med sitt värv. Nya grunder lades ut på den nyinköpta marken och uthuset fick nu en vinkelbyggnad med utrymme för barnens repobjekt och skotrar. Ett virkesrum, en dansbana och ett fotolabb lades till och äldsta barnbarnet ville så gärna ha en egen studio så Ruben gjorde helt enkelt en övervåning på vinkeldelen där studion sattes ihop. Ytterligare väggar restes för att ge plats till en bar och ännu fler sovstugor. Hustrun började hyra ut en del av dem och plötsligt såg Ruben hur pengar började strömma in från hans bygge. Ny mark inköptes, denna gång ner mot älven, där en brygga anlades och en konferenslokal sattes upp med utsikt över vattnet. Ruben byggde också fler sovstugor, en restaurang, han anlade en gocart-bana, köpte upp den angränsande golfbanan och anslöt den till konferensbygget, en tvåvåningsbyggnad som blev ett vandrarhem, en utomhusscen för konserter, en bilparkering och en korvkiosk. Hela bygget omfattade nu större delen av byn, omsatte ca 35 miljoner per år och livnärde i stort sett hela bygden med arbete och inkomster. Grannarna, som sålt det mesta av sin mark till Ruben, kom ofta förbi och tittade. Dom slog sig ner med honom mot en solvägg, drack termoskaffe och njöt av vardagen. Ibland hände det att dom frågade Ruben vad han höll på med, just denna dag. Ruben sörplade sitt kaffe från fatet, plirade mot solen och svarade varje gång likadant: "... en vedbod..." Tillbaka