Tillbaka Bilfärden Han var ung, han var frisk, vädret var så där underbart som bara en norrländsk sommar kan vara, han hade pengar på fickan, ett nytaget körkort i plånboken och byns i särklass vassaste blondin i framsätet bredvid sig. Vad kunde gå fel en sån här dag?? Driven av sitt lyckorus, vädret och flickan bredvid tänjde han på gränserna till sin körförmåga, men aldrig så att han förlorade kontrollen. Bilen sladdade genom kurva efter kurva på den lilla skogsvägen och han rös vid varje lilla ljud som kom från flickan i sätet bredvid. "Du?", kom det från flickan. "Vet du vad du gör?" "Ohja!", försäkrade han tryggt. "Jag vet exakt vad jag gör för det är inte första gången inte ska du tro!" Dom fortsatte färden och han började så smått fundera lite på vad aftonen och kvällen kunde erbjuda, nu när han verkade ha fått kontakt med blondinen alla i byn suktade efter. Öppen eld vid vattenbrynet, grillad korv, en filt och.. ja, allt kunde hända. Allt kunde hända, och det hände också. I en kurva drog han som beräknat i handbromsen för att förstärka sladden en smula men vad han missade var den lilla roten som så elakt stack upp mitt i hjulspåret. Plötsligt kände han hur ratten slets ur han händer, bilen kanade ut i kanten och när ena bakhjulet doppade överdikeskanten kom den där flygturen som man annars bara ser i tv på rallytävlingarna. Bilen hoppade några meter rakt fram i kurvan, missade med en hårsmån ett träd, slog ner i marken, studsade ett par gånger innan den stannade mot en mindre tall med ett brak. Kottar ramlade ner på motorhuven, glas klirrade när det föll ur listerna, det pyste och rök ur motorn när kylarvatten spreds ut över den varma motorn och allt blev tyst, otäckt tyst. Han vred sakta på huvudet och tittade på flickan som satt och krampaktigt höll fast sig i sätet. "Är… är du okej?", frågade han med ostadig röst. "Jo…jo, jag tror det." Svarade hon. "Du då?" "Jo… jo, det är väl okej med mig." Tystnaden lägrade sig än en gång i bilen. Han hörde små kvidanden från hennes sida och förstod att hon försökte dölja sin gråt. Han skulle just vända sig mot henne och börja trösta när hon såg på honom och sa: "Du… är… är det okej om jag skrattar nu?" Idag är de båda gifta, har tre barn och villa med såväl husvagn som båt. Hon i Västerås, han i Örkeljunga. Marcus Auster   Tillbaka