Tillbaka Bilbesiktningen Det var långt ifrån första gången hon besiktigade bilen men det var första gången med denna bil. Hon och maken hade skaffat en billig andrabil för att forsla ändan till och från jobbet, kört med den ett par månader och nu skulle den alltså besiktigas. Alltid lika nervöst, men vad göra? All vår början är svår säger dom och det stämde alltför bra denna gång. Det första som hände när hon skulle köra in i hallen var förstås motorstopp! Hon visste av erfarenhet att detta som regel innebär en nogrannare koll och risk för tvåor förelåg. Maken skulle inte bli glad. När hon sen fick igång bilen igen slant vänsterfoten på kopplingen och hon brakade rakt in i ställningen för kontroll av halvljuset. Den böjde sig men inte värre än att personalen lovade att räta upp den igen och se till att den gick använda. När sen besiktningsmannen skulle kliva in i bilen och förvånat såg på när dörren lossnade från gångjärnen och landade på golvet med en smäll var hon fullt och fast övertygad om att hon skulle måsta låna en telefon för att ringa maken för att hämta henne. Detta kan aldrig sluta väl, tänkte hon och kände hur svetten började bryta fram både här och där på kroppen. ”Men.... men... vad i...” Besiktningsmannen bara gapade och stirrade på eländet. ”Hur gick det här till?” Hon skakade på huvudet och hörde förvånat sig själv blåljuga ”Ja, fråga inte mig! Jag vet inget om bilar!”. Nåja, det kan inte vara fel att ljuga en sån här gång, tänkte hon och såg av nån anledning makens förvånade ansikte framför sig. Besiktningsmannen ropade till sig ett par kollegor och tillsammans satte dom dit dörren igen. Det var tydligen bara en sprint som lossnat i gångjärnen. Han öppnade och stängde dörren ett par gånger och ropade glatt till henne att ”Det här blev ju bra!”. Med en, för henne helt okänd och nyupptäckt, autopilot fnittrade hon lite kvinnligt och sade ”Så bra då!”. Hon gjorde en mental notering att stänga av den där autopiloten. Nu började kontrollen och han vandrade runt bilen flera varv och hissade sen upp den och gick in under bilen. Han hojtade till henne att hon var tvungen byta styrledsdamaskerna därframme så det inte blev nåt större fel längre fram. Än en gång slog autopiloten till och hon kikade in under bilen och frågade om det var likadant på de där bak. Besiktningsmannen tittade en smula underligt på henne men försäkrade med ett ansträngt leende att styrlederna därbak minsann var det finaste han sett på länge! Så bra då!, kvittrade hon och lovade sig själv att utplåna de där generna ur sin kropp!! Sen åkte dom en kort tur runt huset och han överlämnade en blankett som var förvånansvärt tom på anmärkningar. ”Kör försiktigt med den bara så håller den kanske ett år till.”, sa han och log vänligt. ”Du kanske har nån.... eh... kompis som kan kika lite på den och dra åt ett par skruvar kanske.” Hon lovade att fråga en ”kompis” om detta och körde därifrån med en godkänd bil och en egendomlig känsla av såväl självförakt som segerrus. ”Är det så här enkelt?”, tänkte hon och lade i trean och fräste förbi en långtradare. Tillbaka